Arbetsmarknadsregionen

Förverkligandet av en gemensam funktionell arbetsmarknadsregion mellan Örnsköldsvik och Umeåregionen

Regionala förutsättningar

Örnsköldsvik och Umeå lokala arbetsmarknadsregioner (LA) är när detta arbete inleds helt separata arbetsmarknadsregioner. Näringslivsstrukturen och arbetsmarknaderna är på många sätt de motsatta i Örnsköldsvik LA och Umeå LA. Detta gör också att de har potential att komplettera varandra på ett sätt som är gynnsamt för näringslivets utveckling. I det läget att flöden av arbetskraft och omfattning av samverkan och affärsrelationer över läns- och kommungränserna skulle öka och en funktionell region tog form, skulle flera av näringslivets nuvarande utmaningar vändas till möjligheter. Attraktionskraften hos regionen som helhet skulle öka och därmed förbättra näringslivets tillgång på arbetskraft och affärsmöjligheter. En stor del av näringslivets tillväxt på en ort är också är kopplad till regionens befolkningsutveckling. Stigande invånarantal driver på utvecklingen inom såväl privat som offentlig sektor. En region med ett större befolkningsunderlag har bättre tillväxtförutsättningar än en mindre.

Näringslivsstruktur och arbetsmarknad

Örnsköldsvik är en stark företagarkommun med en relativt stor andel privat sektor och en av landets högsta andel anställda inom industrin. Orten har därtill en stor och stark ingenjörs- och konsultmarknad. Ser vi på individuella företag så har Örnsköldsvik flera, globalt starka, exporterande industriföretag, såsom Bosch Rexroth AB, BAE Systems AB, Holmen Skog, Metsä Group och Domsjö Fabriker. I och med detta har Örnsköldsvik en näringslivsstruktur där några stora industrienheter dominerar och därmed är mycket centrala för framtida tillväxt och utveckling. Det internationella ägandet av de största företagen gör att Örnsköldsvik och regionen måste uppvisa internationell attraktions- och konkurrenskraft. Detta ger ett generellt behov av flera olika nyckelkompetenser i form av chefer och specialister. Man kan även konstatera att de stora industriföretagen inte har sina högsta chefer bosatta i Örnsköldsvik. De bor huvudsakligen i Stockholm alternativt i andra länder vilket kan vara negativt för den lokala ledningen i företagen. Det minskar den lokala kontakten med den högsta företagsledningen och med ägarna. När det gäller små och medelstora företag på orten, finns det gott om entreprenörer som vill genomföra satsningar i Örnsköldsvik. Dock finns det en relativt begränsad tjänstesektor. Örnsköldsviks lokala arbetsmarknad är i den meningen haltande, vilket accentuerar problem för medflyttande att hitta sysselsättning. Detta får i sin tur direkta konsekvenser för företagens möjligheter att rekrytera adekvat kompetens för att kunna fortsätta utvecklas på orten. Med ett ökat tjänsteinnehåll i näringslivet skulle också behovet av personal med högre utbildning öka ytterligare, något som Umeå kan erbjuda på en gemensam arbetsmarknad. Örnsköldsvik har ett globalt starkt näringsliv, dock med en utsatt struktur, där förändringar kan komma snabbt och slå hårt. Rekryterbarhet och förmågan att attrahera spetskompetens på både en nationell och internationell marknad utgör en grundbult för fortsatt tillväxt och företagsutveckling.

Umeåregionen är både ett geografiskt område och ett samverkansorgan som består av kommunerna Umeå, Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Vindeln och Vännäs. Området, som har 144 000 invånare och 16 000 företag, är en av Sveriges främsta tillväxtregioner. Umeåregionen har en stabil bas av arbetsgivare inom offentlig sektor och fördelarna av att ha två starka och attraktiva universitet. Arbetsmarknaden i Umeå är till stor del tjänste- och kunskapsbaserad. Universitet förser arbetsgivare inom såväl privat som offentlig sektor med medarbetare som innehar hög utbildning och kompetens inom sina områden vilket främjar utvecklingen inom olika branscher. Det är dock problematiskt att inom den nuvarande arbetsmarknadsregionen tillgodose Umeå universitets studenter med nödvändiga möjligheter till praktik, doktorandplatser inom näringslivet, samt framtida jobbmöjligheter efter fullgjord utbildning. Vidare finns en gemensam oro för den framtida kompetensförsörjningen hos bland andra industriföretagare i Örnsköldsvik och Umeåregionen. Företag upplever att intresset av att arbeta inom industrin är svagt och att de som arbetsgivare måste leta i ett allt större omland för att finna arbetskraft. För den samlade industrin kan det vara till gagn att en karriär i industriregionen Umeå-Örnsköldsvik uppmärksammas med de olika karriärvägar och utvecklingsmöjligheter som en samlad Umeå-Örnsköldsviksregion kan erbjuda.

Grundstrukturerna i de två lokala arbetsmarkandsregionerna innebär också en skillnad i arbets- och karriärsmöjligheter mellan kvinnor och män. Örnsköldsviks starka industriella bas innebär en lokal arbetsmarknad med stark övervikt mot traditionellt mansdominerade yrken och branscher. På samma vis innebär Umeås stora utbud av offentliga arbetsgivare ett brett spektra av traditionellt kvinnodominerande yrken och arbetsplatser. I dagsläget innebär det exempelvis ökad medflyttarproblematiken med inflyttande arbetskraft men också begränsningar för den befintliga befolkningen inom respektive arbetsmarknadsregion. Genom att sammanföra dessa två typer av arbetsmarknaden skapas en mer jämlik region.

De demografiska skillnaderna mellan Örnsköldsvik och Umeå är stora. Örnsköldsvik har en betydligt äldre befolkning och där också utbildningsnivån är något lägre än Umeå.  För att säkerställa företagens långsiktiga kompetensförsörjning krävs ett bredare utbud för åldersgruppen 25-35 åringar som är de mest benägna att flytta från respektive arbetsmarknads region på grund av svårigheter att få önskade arbeten, praktikplatser, doktorandtjänster etc.  Ökade funktionella flöden som knyter samman de två arbetsmarknadsregionerna skulle möjliggöra att det lokala utbudet ökar och att fler i åldersgruppen stannar med sin kompetens på regionens gemenasamma arbetsmarknad.

Demografin i Sverige i stort visar på en befolkning med en åldrande befolkning och allt färre individer som genom arbete ska försörja allt fler. För näringslivet innebär det också att i princip alla branscher står inför stora generationsväxlingar. För att kunna tillgodose företagens behov av arbetskraft och kompetens är det avgörande att stora grupper av de som idag står utanför arbetsmarknaden kommer i arbete. Genom att sammanföra två isolerade arbetsmarknadsregioner med olika strukturer finns bättre möjligheter och större resurser att lösa denna utmaning.

 

Nya kommunikationsmöjligheter

Pendlingsutbytet mellan Örnsköldsvik LA och Umeå LA har under 2000-talet varit runt några hundratal personer. Totalt sett är pendlingsströmmarna i relation till arbetskraftens storlek små. Förutsättningarna är dock på väg att förbättras: Botniabanan binder sedan trafikstarten 2010 samman orterna och ger möjlighet till en större arbetsmarknadsregion, större branschbredd och förbättrade möjligheter att dagspendla. Även fritidsresor för att ta del av kulturliv, idrott och shopping i respektive ort kommer att gynnas av Botniabanan. Boende i regionen får tillgång till ett betydligt större utbud av arbetstillfällen inom rimligt och fungerande pendlingsavstånd. På samma gång får arbetsgivarna tillgång till en helt ny bredd av kompetens. Den nya tågförbindelsen skapar en möjlighet att på sikt sammanföra flera lokala funktionella arbetsmarknadsregioner till en gemensam Umeå-Örnsköldsviksregion med närmare 200 000 boende. Trafiken på Botniabanan ”tjuvstartade” 2010 men beräknas att köra i full skala i augusti 2012.

Svensk transportforskning och aktuella kollektivtrafiksundersökningar visar tydligt att den stora majoriteten av kollektivtrafikens resenärer är kvinnor och ungdomar. Männen återfinns som regel i hushållets bil. Tåget är dock det kollektiva färdmedel som visat sig vara attraktivt nog att få de bilburna männen att låta bilen stå. Detta gör att Botniabanan bär ett stort miljöförbättrande potential i ett område med mycket hög andel bilburna pendlare. Men eftersom det är kvinnor som är mest beroende av kollektiva transporter till och från arbetet öppnar en gemensam arbetsmarknadsregion i Umeå-Örnsköldsviksregion helt nya möjligheter för med Botniabanans förkortade restider. Restiden har tidigare varit för lång för att funktionella flöden ska blomstra i regionen. Detta kan nu ändras genom Botniabanan, men det förutsätter en förändrad mental region och en stärkt regional identitet.

 

Mental region

Att realisera denna nya gemensamma funktionella arbetsmarknadsregion låter relativt enkelt i teorin, men det sker inte av sig själv. Det måste också till en förändrad ”mental region” bland de boende, verksamma företag och organisationer i området. En justering av vad som upplevs som nära och långt ifrån, och den gemensamma regionala identiteten behöver stärkas. På samma sätt måste insatser till som för människor samman och skapar faktisk rörelse inom regionen. Att främja möten, utbyten och samarbeten mellan aktörer i de olika kommunerna och stimulera ett ökat resande mellan kommunerna och över länsgränsen. Realiserandet av en ny och större arbetsmarknadsregion handlar i stor utsträckning om att blicka bortom befintliga administrativa gränsdragningar och fokusera på funktionalitet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s